Släktens ursprung i Långaryd

Av Per Andersson & Johan Lindhardt

Länsmannen Anders Jönssons föräldrar var bonden Jöns Andersson (död på våren 1676) och hans hustru Elin Larsdotter (född omkring 1641 och död 2 maj 1718) i Höljeryd, Långa­ryd. Jöns Andersson tjänstgjorde som nämndeman i Västbo härad från 1662 fram till sin död. Han var också sexman, ett förtroendeuppdrag som sex bönder i varje socken innehade. En sexman var ledamot av kyrkonämnden och var kyrkoherden behjälplig i allehanda ärenden.

Anders Jönssons farfar hette Anders Svensson och var även han bonde i Höljeryd samt nämndeman och sexman liksom sin son. Han utgör den äldsta av släktens 16 kända generationer. Det inflytelserika uppdraget som nämndeman innehade han från 1654 fram till sommartinget 1662, då han på egen begäran ”för sin långliga tienst och höga ålder” trädde tillbaka till förmån för sin son. Han dog senare samma år, strax innan den efter honom uppkallade sonsonen föddes. Anders Svensson var gift med Kerstin Jönsdotter som var Anders Jönssons farmor.

Mantalslängder och domböcker visar att Anders Svensson hade minst fem barn: Britta, Sven den äldre, Sven den yngre, Jöns och Karin. Sven Andersson den äldre blev bonde i Södra Ekeryd i Långaryd och avled i april 1687. Efter att Anders Jönsson och hans syskon blev faderlösa 1676 var det Sven Andersson i Ekeryd som blev deras förmyndare. På 1680- och 1690-talen pågick en schism om det arv efter Jöns som Sven förvaltade för sina brorsbarns räkning och som dessa inte fick se mycket av, ens åren efter Svens död. Vart Jöns Anderssons övriga syskon tog vägen är ännu inte känt.

I Sven Anderssons första äktenskap med Kerstin Svensdotter (dotter till bonden Sven Månsson i Södra Ekeryd) föddes sonen Anders Svensson den yngre (ca 1666–1719), bonde i Södra Ekeryd. Domböckerna avslöjar att Anders Svensson erkände att han hade haft intimt umgänge med en soldathustru år 1701. De var båda gifta på var sitt håll och därmed skyldiga till vad lagen kallade ”dubbelt hor”, ett brott för vilket man oftast dömdes till döden. De båda flydde till Danmark för att undgå straff. Anders kom dock senare tillbaka och återförenades med sin hustru. Hon bönföll inför rätten att han skulle benådas, vilket bidrog till att han slapp dödsstraff.

Halvbror till Anders Svensson den yngre var Sven Svensson (1680–1766), bonde i Borgen i Långaryd och son till Sven Andersson och hans andra hustru Elin Svensdotter. Båda halvbröderna har en hel del ättlingar som kan följas till nutid. En sondotter till Anders Svensson var Ingegerd Månsdotter (1730–1800), som gifte sig med sin fyrmänning, länsman Anders Jönssons dotterson Johan Andersson (aD). Alla de omkring 20 000 ättlingarna (redovisade i släktboksverkets band ett) till dessa makar härstammar alltså på minst två sätt från stamfadern Anders Svensson den äldre.

 

Länsmansmodern Elin Larsdotter var enligt en domboksuppgift syster till bonden Nils Larsson i Holmen, en grannby till Höljeryd. Deras föräldrar var bonden Lars Månsson i Holmen, död i oktober 1686, och hans hustru Ingegerd. Lars och Ingegerd hade också ett tredje barn, en dotter med okänt namn som förekommer i mantalslängden 1664 och 1665.

Holmen var en frälsegård, som ägdes av syskonen Brita och Knut Lilliehöök. Eftersom Nils Larsson inte ville skriva in sig som soldat fördrev ägarna honom från gården sommaren 1682. Nils blev av med hela sin egendom i form av djur, säd och hö. För detta stämde Nils syskonen Lilliehöök vid häradsrätten och historien slutade några år senare med att Nils fick komma tillbaka till Holmen. Nils avled vid 60 års ålder 1704. Hans hustru Gunnel Persdotter levde till 1748 och blev hela 98 år gammal, enligt dödboken.

Ättlingarna till Nils och Gunnel redovisas i band 6 (2014) av bokverket om släkten. Nils och Gunnel hade tre barn. Deras äldsta dotter Ingegerd [S-Ba] födde nio barn, men hennes släktgren har inte gått att följa längre än till 1796, då hennes barnbarn Sven Svensson avled. Nils och Gunnels andra barn, Per Nilsson [S-BB], gifte sig med Brita Månsdotter [V-cb], som tillhörde Våthultsstammen. Deras efterkommande (ungefär 13 000 personer) finns därför redan publicerade i band 5 och återfinns inte i band 6. Det tredje barnet, Anna Nilsdotter [S-Bc], har över 20 000 kända efterkommande, som alla kommer med i bokband 6.

Lars Månssons far var Måns Persson, också bonde i Holmen. Han föddes i slutet av 1500-talet och avled 1663 eller strax därefter. Hans hustru hette Elin. Förutom sonen Lars nämns också en son Per i mantalslängden 1643. I domboken 1624 framgår alla Måns sju syskon. Fyra av dem var bosatta i närheten: Knut Persson och Jakob Persson, båda i Kambo i Färgaryds socken, Britta Persdotter, gift med Sven Jönsson i Lintalund i Färgaryd samt Märit Persdotter i (Södra) Fagerhult i Långaryd. De tre övriga syskonen hade alla flyttat många mil, till de nordöstra delarna av Jönköpings län: Kerstin Persdotter bodde i Värneslätt i Mellby socken och Gunnel Persdotter i Lunneholmen i Bälaryds socken. Brodern Anders Persson var troligen redan död 1624, men han hade flera barn och sonen Måns Andersson var bosatt i Gevelhester, som ligger i Skede socken.

Fadern till Måns Persson och hans många syskon hette Per Simonsson och var bonde i Kambo i Färgaryds socken. Han föddes i mitten av 1500-talet och levde fortfarande 1625. I domboken detta år framgår det att hans far Simon hade ägt en gård kallad Fagralt, som förmodligen avser Södra Fagerhult i Långaryds socken, en grannby till Kambo. Simon var född i början av 1500-talet och var alltså länsman Anders Jönssons morfars farfars far. Han hade med sin första hustru dottern Börta och med sin andra barnen Per, Sven och Kerstin.

Långarydssläkten räknar totalt 19 generationer från Simon till de yngsta längst ut på stamträdet.

 

Länsman Anders Jönsson hade tre syskon. Systern Elisabeth Jönsdotter gifte sig i december 1694 med uppbördsmannen Nils Jonsson i Södra Tunnerbohult i Södra Hestra socken. Nils var född 1664 och avled 1717 (begravd 12 april). Elisabeth avled 17 januari 1705 i Tunnerbohult. Hennes ålder var enligt dödboken 36 år och hon var alltså född omkring 1668. Hon dog i barnsäng, fyra dagar efter nedkomsten av en dotter som fick sin mors namn. Dottern Elisabeth avled ett år gammal. Makarna hade även sonen Johan, född 1701 och troligen död som ung, samt döttrarna Anna, född 1695, död 1709, och Brita Nilsdotter [S-acb], född 1696. Brita gifte sig 1720 med Måns Gunnesson (1695–1768), bonde i Hornaberg i Gryteryds socken. Brita avled 1780 hos sin äldsta dotter Elisabeth i halländska Krogsered. Hon och Måns fick åtta barn, tre söner och fem döttrar. Två av sönerna dog barnlösa, den tredje fick barn, som alla dog barnlösa. Fyra av de fem döttrarna hamnade så småningom i Halland och ytterligare en generation senare hade hela denna tidigare småländska släktgren blivit halländsk. Britas fem döttrar har alla en stor mängd ättlingar, framför allt i Falkenbergs kommun. Dessa medlemmar av Långarydssläkten redovisas i band 6 (2014) av bokverket om släkten.

Anders och Elisabeths bror Sven Florenius föddes i Långaryd omkring år 1669. Han förekom även under namnformerna Florman och Floreen. Sven blev rustmästare vid Hallands regemente och senare tullvisitör i Halmstad samt avled där den 19 januari 1736. Han ingick två äktenskap, båda i Halmstad, första gången den 16 april 1721 med änkan Boel Hansdotter, som avled redan den 20 november samma år, och andra gången den 27 april 1722 med Petronella Andersdotter Berg.

Brodern Per Florenius föddes i Långaryd 1663 och avled redan som 30-åring, den 18 mars 1693, i Uppsala efter en tvåårig elakartad febersjukdom, förmodligen malaria, enligt det biografiska uppslagsverket Smolandi Upsalienses (som behandlar småländska studenter i Uppsala). Varken Sven eller Per tycks ha fått några barn.

Båda bröderna Florenius gick i skola i Växjö på 1670-talet, något som var mycket ovanligt för bygdens söner vid den här tiden. Per omskrivs som mycket studiebegåvad men hindrades i sina studier av fattigdom. Den ekonomiska situationen tycks dock senare ha förbättrats, eftersom de båda bröderna blev inskrivna vid Smålands nation vid Uppsala universitet, Per 1686 och Sven 1694. Per Florenius förordnades 1690 till nationens notarie och hade en tid tjänst som informator i Uppsala.

Upphovsrätt/Copyright © 2004–2015 Per Andersson & Johan Lindhardt

Källa: www.langarydsslakten.se